Det ska genast sägas att det inte blev någon höjdarmatch – inte i min värld i alla fall. Satt och var helt neutral och objektiv som man ska vara – utom kanske när Sverige spelar – men den här matchen åker inte in i mitt höjdarmatcher-arkiv.

Tjeckerna försvarade sig bra men hade svårt att få till det framåt. Noll avslut på mål och två utanför säger väl det mesta. Två avslutsförsök på nittio minuter. Pinsamt dåligt tycker jag. Så fantastiskt bra var inte Portugal. Till tjeckernas försvar ska sägas att avsaknaden av Tomáš Rosický blev nog för stor.

Men tjeckerna skulle ju fått Christiano Ronaldo ur humör genom att skava och tracka honom så där lite lagom. Då hade de kanske haft en chans att få det här till en straffsparkstävling där allt kan hända.

Nu fick han alldeles för fria tyglar och tackade genom att vägga sig fram till ett halv friläge. Han provade en bicycleta ur en svår position och det mästerligaste av allt. Jonglerade sig runt försvararen och sköt bollen i stolpen. Han ensam skapade tre avslutsförsök på mindre än en halvtimme. Givetvis med assistans av lagkamrater, men han var russinet i den portugisiska kakan som till slut ändå välförtjänt fick sin biljett till semifinalen.

Även om det skulle dröja och de portugisiska fansen på läktarna säkert började få en otäck känsla. Ni vet, den där känslan att under tiden som mitt lag pressar på och skapar chanser så väntar bara motståndaren på sin chans och kontra in ett vinstmål. Eller håller rent framför mål i 120 minuter och vinner på de efterföljande straffsparkarna.

Men räkna aldrig bort frälsaren Ronaldo – i Portugal upphöjs han nu till Messias. När han är i bra psykisk balans i matcherna kan han göra precis vad som helst med en boll. Han är snabb, skjuter bra och är riktigt vass med skallen som igår. Han har precis allting som en fotbollsspelare ska ha – utom skådespelartalang. Det fick han även bevisa under Man United-tiden.

Precis som hans kollega på andra kanten bevisar just nu. Jag pratar om Nani. Som i matchen igår fick så ont att han i hastigheten glömde var det var någonstans. Han tog sig för höger benskydd och grinade verkligen illa. Problemet för honom var bara att det fanns absolut ingenting som hade vidrört honom just där.

Då tycker jag mer synd om stackars Sebastian Larsson. En elak engelsman höll på att skjuta sönder hans ena benskydd innan bollen gick in i mål. Det måste ha känts fruktansvärt hårt. Tur att inte karriären tog slut där.

Nä FIFA och UEFA – ta nu tag i de här fasonerna med filmingar och framförallt de här eviga förstärkningarna av olika situationer. Det börjar bli groteskt löjligt att beskåda. Ibland när jag vevar repriserna så ser man hur spelaren redan i förväg har bestämt sig för att vråla av smärta. Det normala är ju att det tar några tiondelar av en sekund innan hjärnan registrerar smärtan. Men inte i internationell fotboll längre.

Tjejerna jag såg tidigare på kvällen i matchen mellan Skillinge och Hammenhög var 100 % tuffare än ”männen” som springer omkring i världsfotbollen och provar in för ett Hollywoodkontrakt.

Jens Fjellström på fyran sa något väldigt vettigt under en match här i EM (han säger mycket vettiga saker). Han menade att UEFA skulle gå in i efterhand och med TV-teknikens hjälp bestraffa de värsta filmningarna. Håller fullständigt med.

Ingen fotbollsintresserad har väl undgått och se greken Karagounis minspel när han förstod att han skulle missa kvartsfinalen ikväll p.g.a. hans varning för filmning mot ryssarna i sista gruppspelsmatchen. Klart att det svider. Med ett sådant varningssystem tror jag att man med tiden hade lagt sig till med ärligare vanor på fotbollsplanen.

Som det var för fyrtio år sedan när man hade ett uttryck att ”när en engelsman ligger ner då har han jävligt ont”. Men det var då det. I gamla Tipsextras barndom när Kenny Hibbitt härjade som värst i leran på Molineux Stadium, hemmaarena för Wolverhampton Wanderers.

Men det är en helt annan tidsera och historia. Observera dock avsaknaden av de idag obligatoriska benskydden.

Mannen med polisongerna, Kenny Hibbit, personifierade den uppoffrande engelska spelstilen under tidigt sjuttiotal. Han spelade ca 570 matcher för Wolves mellan åren 1968 – 1982. Gjorde 114 mål som hårt arbetande mittfältare.

Matchfakta: