På Ystads Allehandas nätsajt kunde man fredagen den 6 december läsa ”Trafikverket meddelar att tågtrafiken mellan Malmö och Ystad beräknas öppna igen klockan 17.”

Stormen Svens verkningar

Vidare kan man läsa ”Trafiken mellan Ystad och Simrishamn öpnnar vid midnatt.”
Yippie, Halleluja ett mirakel har skett tänker man.

Känner till folk som inget hellre vill än komma hem till nära och kära och t.ex. följa Idol-finalen gosandes inne i stugvärmen uppkrupen i älsklingssoffan.

Men inte så. Inte gick det några tåg i efterdyningarna av stormen Sven. Inte heller ersättningsbussar. Citaten tidigare är ju inget YA har hittat på utan är såklart uppgifter de har fått.

Medan jag skriver detta kommer det nya uppgifter om att Malmö – Ystad är avstängd och öppnas tidigast på söndagen och Ystad–Simrishamn först på måndag. Klockan 12.oo?

Så här ser informationen ut:

Fyra dagar för att röja räls till Simrishamn.

Förklaringen är att det är mycket att fixa på den banan. Nedfallna träd och kontaktledningar måste kontrolleras.

Det har blåst för mycket och man har inte kunnat se över detta, säger Ulrika Mebius, pressansvarig på Skånetrafiken till Ystads Allehanda.

Arbetspendla eller flytta?

Politikerna vill att arbetstagarna ska ta jobb oberoende var de finns. Arbetspendla, helst i kollektivtrafiken.

Är du arbetslös får du inte neka ett jobb i t.ex. Helsingborg. Kan du inte pendla får du flytta dit eller bo där de dagar du arbetar där.

Men för de som bor i Simrishamns kommun är det väldigt svårt att tillmötesgå politikernas krav om man inte kan eller vill flytta.

För de som trots allt väljer att arbetspendla är läget vissa dagar kaotiskt. Inte bara när det har stormat, snöat eller varit något annat otyg.

Ibland går tåget bara till Tomelilla. Ibland endast till Ystad. Ersättningsbussar kommer snart. Tjoflöjt vad kul. Tio minusgrader, svinkallt, vänta, vänta …

Sedan är tiden ute för att hinna med nästa anslutningsbuss vid stationen inne i stan. Den som ska ta dig hem till den lilla byn utanför Simrishamn. Hopplöst läge.

Folk stiger upp halvfem på morgonen och är i bästa fall hemma vid sextiden på kvällen. I allra bästa fall. Året runt.

Tänk er då att arbetspendla mellan Simrishamn och Malmö fem dagar i veckan med vetskapen att idag kanske jag inte kommer hem i någorlunda hyfsad tid. Att behöva ha den känslan måndag till fredag.

Inte nog med det. Du kan aldrig vara säker på att tågen går 05:49 varje morgon från Simrishamn som utlovas. Du kommer dit i god tid, men inget tåg dyker upp. Ingen förklaring heller.

Efter ett antal år blir man rätt så hårdhudad när det gäller arbetspendlandet med Fjånetrafiken, förlåt, Skånetrafiken. Men till slut orkar folk inte längre.

De flyttar till en kommun som kan erbjuda jobb och en framtidstro när det gäller bra service inom kommunen. OCH en bra infrastruktur.

Då sitter Simrishamns kommun där med ännu fler pensionärer och rika ”Stockholmare” som alla flummar runt på olika konstutställningar, ljusskenshelger, marknader av alla de slag o.s.v.

Väldigt, väldigt lite skatteintäkter till kommunen. Inte så konstigt att det mesta måste stängas eller sparas in på.

Som kommun kan man inte leva på turism och konst hur länge som helst.

Inte om det enbart är säsongsbetonat.