Tre timmar ombord på Tre Kronor hade gärna kunnat vara hur många timmar som helst, oavsett hur många kronor denna vackra båt bar i namnet. Om Briggen 24 kronor finns och det skulle innebära 24 timmar ombord så, ja tack.

Starten, arbetsvägledning och upplysning

Vi fick nöjet att följa med på familjeseglingen som avgick kl 11:00 på tisdagen 29/7. Med ett strålande sommarväder som bonus.

Cirka femtio förväntansfulla passagerare njöt i fulla drag av den svaga, väldigt svaga sjöbrisen i värmen som rådde.

Det ropades ut kommando om Märsseglet och Bramseglet och passagerarna fick vara med och hissa seglen till ropen ”Och hej och hå”. Ett uppskattat nöje, även om det var varmt.

Passagerarna vägleddes av både besättningsmän/kvinnor anställda på Tre Kronor och elever från Marina Läroverket i Stocksund. Allt under överinseende av Befälhavare Korhan Koman och Styrman Jonas Fredholm.

Befälhavaren gav ett exempel om själva seglingen:

– Förra året seglade vi 8500 sjömil, vilket motsvarar en rutt från Stockholm förbi Godahoppsudden bort till Madagaskar. Alla de här timmarna och dygnen ute till havs gör att det är en väldigt lämplig plats för våra elever.

– Det är väldigt fostrande, i en positiv betydelse, man får en gemenskap tillsammans under ibland svåra förhållande med trånga utrymmen, dåligt väder och man måste visa varandra respekt eftersom man har ett arbete att utföra gemensamt o.s.v.

Styrman Jonas Fredholm gör sitt första år som styrman och var matros förra året. Har alltså stigit i graderna vilket är en positiv utveckling.

Jonas säger:
– Jag har läst en klass 7:a som det kallas, på Kalmar Sjöbefälsskola, för att kunna segla kustfart på mindre fartyg. Har tidigare seglat på sådana här segelfartyg i fem år och skaffat sig mycket erfarenhet.

– Utbildningen i Kalmar är teoretisk, men man lägger till en massa sjötid i praktiskt syfte. Det är dessa antal månader som gör att man får ut sin behörighet.

Befälhavare Koman tillägger:
– Det är en tuff utbildning, som varar under flera år, och den motsvarar många högt stående universitetsutbildningar som är ganska dyra och som berättigar till höga löner. Vilket även sjömansyrket gör, men vi har vår mesta utbildning ute i det praktiska sjömanslivet. Det är den praktiska erfarenheten som gäller.

Utbildning och miljöaspekter

Olivia Näslund från Täby, 19 år, har gått treårig naturvetenskaplig linje med specialinriktning Marinbiologi på Marina Läroverket i Stocksund.

Hon var förra året ombord som elev, men är i år ”uppgraderad” till Jungman. Hon berättar:

– Det ingick fyra veckors praktik inom sjöfart i min utbildning. Vi fick erbjudande att göra delar av vår praktik ombord på Tre Kronor. Det lät kul, så jag ansökte förra våren och kom med.

– Så i år är jag som sagt Jungman och även utbildningsledare för den marinbiologiska avdelningen av vad eleverna ska göra här ombord.

Vad innebär det? Vad är det ni som marinbiologer gör här ombord under en sådan här seglats?

– Vi gör lite olika saker. Det handlar mycket om att eleverna ska vara med i projektet Initativet Hållbara Hav. Mycket av arbetet kretsar kring just detta. Eleverna har fått förbereda små presentationer angående gifter som vi alla har i vår vardagsmiljö. Måste tillägga att alla eleverna var mycket duktiga.

– Sedan samarbetar fartyget med Umeå universitet och hjälper till med att ta vattenprover på utvalda koordinater som forskarna bestämt. Så vi har tagit några prover redan. Sedan har vi varit med och gjort siktdjup, vilket innebär att man mäter hur djupt ner solens strålar når i vattnet. Det är sedan en indikator på hur många partiklar som finns i vattnet. Helt enkelt hur pass klart det är.

– Det är väldigt intressant just nu med tanke på algblomningen som råder. När vi seglade från Stockholm till Karlshamn och passerade Kalmarsund så flöt algblomningen runt som en tjock gröt.

Jag upplyser Olivia om att vi inte har haft det problemet på våra breddgrader i år. Vilket jag inte skulle ha gjort. När vi hade gjort något som kallas akterhal, vilket görs när båten ska gira 180°, (alltså vända tillbaka) så dyker eländet upp i mindre strängar. Olivia säger:

– För att stoppa eländet måste vi stoppa övergödningen. Det är det som triggar igång det hela. Det finns ett överflöd av näringsämnen i havet som gör att algerna får någonting att nära sig på.

– Tittar man sedan på all plast som kastas i havet så är det inte alls bra. Framförallt mikroplasten som uppstår förstör allt marint liv. Det gäller kanske att göra andra val i vardagen som påverkar det här positivt. Det behöver inte enbart handla om vilken fisk man köper utan hur mycket plast man själv använder. Vilken kosmetika du använder och vilka kemikalier o.s.v.

Olivia är noga med att påpeka att hon inte vill kalla sig en fullfjädrad marinbiolog. För det krävs det en masterexamen. Men man förstår att hon kan och att hon bryr sig när man hör henne berätta.

Däremot är framtidsplanerna en aning oklara. Hon vill gärna fortsätta på Tre Kronor några år och kombinera det med marinbiologi. Visst, hon är bara nitton år så varför inte ha alla dörrar öppna? En klok flicka det här.

Go mad, möe mad å mad i rättan tid

Visst är det härligt med havsluft. Men man blir också lite sugen på fika eller mat. Så vi stegade ner under däck och sprang på kocken ombord, John Larsson. En stockholmare som är utbildad på Stockholms Hotell & Restaurangskola. Kan inte låta bli och undra om han är stressad.

John säger: – Det varierar. Sådana här dagar blir det rätt så mycket. Bara två timmar efter den här seglatsen så ska vi ha en fyratimmarssegling med cirka 45-50 middagsgäster.

– Besättningen ska ju ha sitt också. Men det är inte varje dag som är som den här. Det varierar en hel del. Men jag trivs verkligen med det här.

Vad kommer menyn i kväll att bestå av?

– Fläskkotlett med någon potatissallad och en skysås. Är inte helt säker ännu utan spånar fortfarande lite. Dessert tror jag blir någon form av chokladkaka, vi får se.

John berättar att han jobbar här på sin lediga tid detta året. Han har heltidsanställning på ett annat fartyg där han jobbar enligt ett-ett systemet, vilket innebär att han jobbar 1 1/2 månad och är ledig lika länge.

– Vi har en dyrare variant på menyn också – en trerätters meny – och om ett företag har hyrt hela fartyget så kan de boka från denna meny om de vill. Det blir lite lättare att planera allting under sådana förhållanden.

John har hjälp av unga Clara-Filippa Sundell och det kan nog behövas. Det är inga stora utrymme det har till sitt förfogande där nere.

Elever och höjdrädsla

Vi får syn på en av eleverna. De särskiljs från besättningen på att de har egna valfria byxor, vilket denna varma dag är shorts. Besättningen har likadana arbetsbyxor.

Han heter Jakob Levison, är sjutton år och även han är från Täby, vilket de flesta av eleverna är.

Den första frågan blir naturligtvis: – Har du klättrat upp i masterna?

– Jo, det har jag. Men inte högst upp, inte ännu. Jag är väldigt höjdrädd, men det går faktiskt bättre och bättre.

– Jag trivs väldigt bra. Har varit ombord i åtta dagar och ska mönstra av i Helsingborg på torsdag den 31/7.

Något som slår mig är att många av dem man pratar med säger att de är höjdrädda i början, men att det försvinner efter hand. Tur är väl det.

Ni ska veta att det är dryga tjugofem meter upp till högsta stället och sedan ska du stå där och jobba ett tag också. Fastspänd under tiden du jobbar, men ändå.

Det gäller att ha rätt på nervositeten och inte få panik. Jag är full av beundran för de som ”sprintar” upp där.

Vändpunkten

Äran att göra den där akterhalningen som nämndes tidigare, fick en lycklig femårig grabb från Svarte göra. (Svarte ligger strax väster om Ystad.)

Pigga, nyfikna Noa Weitner klättrade glatt upp på styrpulpeten, greppade ratten och se på tusan, båten girade runt och vi kom lyckligt hem till Simrishamn igen.

Tack Noa från Svarte.