Frankrike och England får ursäkta. Ni får helt enkelt inte plats i rubriken. Den här kvällen handlade det om två skyttekungar från AC Milan. En före detta och en nybliven.

Men båda matcherna som helhet platsar nog under epitetet turneringens sämsta så här långt. Rent spelmässigt vill säga. Matchen mellan fransmännen och engelsmännen var ett enda långt sömnpiller och jag fick ideligen titta på klockan för att påminna mig om att det inte var läggdags ännu.

England tog ledningen efter en halvtimme på en perfekt slagen frispark av lagkaptenen Steven Gerrard. Mittbacken Joleon Lescott hade i stort sett bara till att hoppa upp och sätta skallen till och se till och styra den rätt bara. Den franske spelaren Alou Diarra stod och sov där i värmen och lämnade fältet helt fritt till Lescott.

Nio minuter senare fick ett stillastående engelskt försvar se den nyblivne PL-vinnaren med Manchester City, Samir Nasri, kvittera i lugn och ro på sin lagkamrat i City målvakten Joe Hart. Nasri fick till en bra träff och bollen skruvade sig runt engelska försvarare och gick in vid Harts högra stolpe. Såg dock inte helt otagbart ut.

Samir Nasri hade även ett bra skott i den tionde minuten som smet förbi den vänstra stolpen och hans klubbkamrat från City, James Milner, hade ett hyfsat bra friläge fem minuter senare för England. Öppet mål, men lyckades inte få dit den.

Sedan var det bara en massa ursäkter för hur varmt det var och hur många trappor man var tvungen att svettas sig igenom för att komma upp till kommentatorsplatserna. Tyvärr måste jag säga att det här var den klart tråkigaste matchen så här långt. En match jag hade rätt så höga förväntningar på. Tydligen för höga.

På tal om värmen så vill jag bara påminna om VM-94 när Sverige skulle möta Saudi-Arabien nere i Dallas, Texas. Det var ”ökenvärme” på över 40° C och snack om att inte spela p.g.a. värmen. Det dracks mängder med vatten innan match av svenskarna och järnmannen Stefan Schwartz avfärdade allt snack om värmen med ” – Vi har för fan inte kommit hit för att känna efter hur varmt det är!”. Kanske något att tänka på Perlskog.

I andra halvlek la jag ner papper och penna, eller rättare sagt i pausen, och fick aldrig upp dem igen. Men mellan gäspningarna såg jag att det inte hände mycket att rapportera om. Gäspningarna kan också ha varit av det nervösare slaget, eftersom nedräkningen till vad som skulle komma hade börjat.

Matchens kommentar:

Matchfakta:

Klockan 20.oo på SVT började Bio Rio med Pops och de andra där på den gamla bian och personligen gillar jag det upplägget bättre. Kan också ha att göra med den uteblivna, evinnerligt tjatiga reklamen på TV 4 som rullar på i sex-åtta minuter varenda gång. Lagom till att man har laddat upp sig så går man ner sig igen. Upp och ner hela tiden.

Tyvärr så blev det mest ner när matchen väl kom igång. Det är den där ”förbannade” Kroatien-matchen som ställer till det. Varför skulle de göra en sådan spelmässigt fantastisk bortamatch och göda dessa förhoppningar man ändå har på dessa ”goa gubbar”. Det spelet var som bortblåst i går. Det var inte Ukraina som blåste bort dem utan de själva. Med ängslan och hängsle på alla axlar.

Första halvlek var t.o.m. tråkigare än Frankrike – England ett par timmar tidigare. Men den hade ju ändå nerven tack vare att man är svensk så det förslår i sådana här situationer. Man lever sig med på ett helt annat sätt och att skriva objektivt om Sveriges matcher är absolut det svåraste. Men visst var det låg spelkvalité på den första halvleken. Felpass och långbollar avlöste varandra.

Den bästa chansen hade Zlatan Ibrahimović i 39:e minuten när han fick god tid på sig att ställa in siktet för den kommande nicken. Han gör också allting rätt när han nickar den hårt ner i marken utom räckhåll för målvakten. Men givetvis tar bollfan vägen förbi utsidan av den högra stolpen medan Andriy Pyatov, den ukrainske fjärdemålvakten, bara står och tittar på.

Sedan kommer svenskarna ut till andra halvlek med ett helt annat självförtroende och börjar så smått spela den fotboll som de egentligen kan, om de bara vågar tro på det själv också. Framförallt tro på det när det är mästerskap och inte bara i vänskapslandskamperna. I hela första halvlek satt jag och skrek ”rörelse, rörelse”, men det var ju bara han som hade bollen som rörde sig. Men nu visade nästan alla att de ville ha boll på fötterna. Rörelsen hade kommit till planen.

Mycket riktigt så kom också ledningsmålet. Sju minuter in i andra kom svenskarna igenom på vänsterkanten och Kim Källström hittade Zlatan inne i boxen med en bra passning som han enkelt skarvade förbi en utrusande ukrainsk målvakt. Tror grannarna hörde mig i det läget. Äntligen lite bra svenskt spel och nu springer vi hem det här. Tänkte jag.

Men Ukrainske ikonen, 35-årige Andriy Shevchenko, ville annorlunda. Han vinner en nickduell mot självaste Olof Mellberg tre minuter senare och skallar in kvitteringen otagbart för Andreas Isaksson i det svenska målet. Ska sanningen fram så kom Mellberg in alldeles för sent i situationen och hade med lite mer uppmärksamhet nog kunnat avstyra det hela.

Ja, säg den glädje som varar. I tre minuter fick vi sväva högt däruppe bland EM-molnen lyckligt ovetandes om att det skulle bli etter värre. För ikonen skulle slå till igen. På nick igen. På sovande svenskar igen.

Sheva lurade Zlatan vid en hörna och smög lite till höger för att sedan blixtsnabbt vika vänster och mycket snyggt nicka in ledningsmålet i den 62:a minuten. Ridå ner. Zlatan väldigt ouppmärksam för en stund och Mikael Lustig fastfrusen på mållinjen en knapp meter från stolpen. Den meter som Shevchenko utnyttjade för att bli tvåmålsskytt. Lustig borde ha rusat fram för att täcka av en större yta.

Alltid lätt att vara efterklok. Men faktum är att det var en aning enkla mål som svenskarna bjöd Ukraina på. Trenden håller dock i sig. Vi släppte till billiga mål mot Island och Serbien också – innnan EM. Det som var Sveriges adelsmärke – försvarsspelet – har krackelerat betänkligt den senaste tiden. Förutom i den där ”förbannade” Kroatien-matchen.

I den matchen gjorde vi Kroatien dåliga, och chockade, ingen hade väl sett ett svenskt landslag spela med ett sådant passningsspel tidigare. Det var inte de som var sämre än vanligt. Sverige gjorde dem dåliga.

I går kväll var det vi som var chockade och sämre än vanligt och har gett oss själva ett väldigt svårt utgångsläge inför fortsättningen. Men jag har alltid gillat och sticka ut hakan och jag säger helt frankt: Sverige slår både England och Frankrike och vinner gruppen och får möta Italien i kvartsfinal. Ibra mot Antonio Cassano. Ibra mot Giorgio Chiellini. Ibra mot Gianluigi Buffon. Det ni. Tre matcher i matchen.

Matchens kommentar: Hela Glenn Strömberg. För hans engagemang och kunnande och järnvilja att det ska gå bra för Sverige. En mer taggad svensk bisittare i ett mästerskap får man leta efter. Men ändå håller han en perfekt nivå på inlevelsen under matchens gång.

Matchfakta:

[standings league_id=17]