Vad var nu detta för krampaktigt bakslag för Hamréns pågar? Den störste pågen av dem alla, Zlatan Ibrahimović, såg nästan enbart plågad ut. Han såg ut som om han längtade tillbaka till något av alla sina klubblag han har varit så framgångsrik i. Lag som har lirat fotboll och inte tjongat boll. Nä, det här duger inte Sverige. För att citera min egen rubrik.

Om man sedan betänker vad man såg i den andra matchen från Sveriges grupp, Belgien mot Italien, så är det inte utan att man fick lite skrämselhicka. EM:s bästa match hittills enligt mig.

För första gången på länge kommer Italien till ett mästerskap utan några större fix-stjärnor, men med ett lagkollektiv med teknik, briljans och ett jävlar anamma skickligt kombinerat av den f.d. storspelaren ¹Antonio Conte.

Laget gör då sin bästa mästerskapspremiär på länge och detta mot ett på förhand upphaussat Belgien, laget alla pratade om som gruppens favoriter. När Italien spelar som igår, med fart och teknisk briljans men ändå en för alla – alla för en, då får man nog vara tacksam att inte svenskarna stod på andra sidan. Hujedamaj.

Det blir dock något att bita i för Zlatan & co. på fredagseftermiddagen nere i Toulouse. Vi får hoppas på plötslig 35-40°C värme, för det brukar svenska lag konstigt nog klara bättre än lag från varmare breddgrader.

Men det kommer att bli oerhört tufft för Sverige. Med det bolltempot Italien besitter så får det svenska försvaret verkligen bekänna färg. Framåt får Zlatan tampas mot två gamla lagkompisar från Juventus-tiden. Nämligen målvakten Gianluigi Buffon (38 år) och försvarskämpen Giorgio Chiellini (31år). Italiens försvar igår bestod av enbart Juventusspelare.

Med bedömning av vad jag såg igår så förstår jag inte hur Sverige ens ska kunna vara i närheten av att ta poäng av detta italienska lag. Men som de flesta säkert vet, så är varje match en helt NY match. Du kan aldrig se tillbaka på tidigare prestationer, för bollen kommer att rulla på helt andra ställen än senast.

Men för Sveriges del var det mycket som inte stämde igår. Inte ett enda eget avslut på mål är för dåligt. Och då har vi ändå en av världens bäst betalde anfallare i laget. En lön han uppbär för sin storhet på planen förhoppningsvis.

Men igår var den storheten som bortblåst. Eller rättare sagt, han fick i ärlighetens namn aldrig chansen att bevisa den. För passningskvalitéten svenskarna höll igår var bedrövlig. Än var det några meter för långt fram eller så var det några meter för långt bak. Hade man slagit sådana passningar hade man t.o.m. fått utskällning i vårat gamla korplag.

Visst, det fanns jagande motståndare också, men om det var en nyhet för svenskarna så är det sannerligen dags att vakna nu. För brittisk fotboll kan inte vara en nyhet för Sverige. Det är precis så som irländarna uppträdde igår som man kan förvänta sig av brittiska lag. Ofta sämre teknik än sydeuropeerna, men med ett hjärta för landet som kan få dom att springa till månen om det skulle behövas.

Sverige ska vara oerhört glada över den poäng man fick av Irland. För det var precis så det var. Man fick. Ett ”snyggt” självmål gav Sverige fortfarande hopp om avancemang till åttondelsfinalen. Men om sanningen ska fram så måste man vara rejält blå -och gulögd om man tycker att Sverige förtjänade den poängen. Irland kunde mycket väl haft ledningen med både två -och tre noll i paus.

Försvaret är emellanåt en hönsgård. Det fattas en rejäl tocke som kan styra upp detta försvar, som en gång gjorde Sverige kända som ett lag svåra att göra mål på. Detta har varit Hamréns akilleshäl sedan han tillträdde i november 2009. För övrigt den förbundskapten som har suttit längst efter Joachim Löw, Tyskland (juli 2006) och Vicente del Bosque, Spanien (juli 2008).

Igår räddade Andreas Isaksson, ribban och kanske Guds försyn Sverige från att göra praktfiasko i sin premiärmatch. Och devisen ”ett bra genrep är lika med en dålig premiär” fick ny luft under vingarna med tanke på vad vi såg igår.

Men det ska de kvicka och briljanta italienarna få sota för på fredag. Eller hur?

Sillastans lokalblaska på nätet tycker så här

Själv tycker jag att Sebastian Larsson har blivit något av hackkyckling bland fans och övriga media. Igår var han definitivt inte sämre än många andra. Ändå får han skit av nästan alla och överlag ettor i betyg.

Zlatan slår ett inlägg, framklackat av Guidetti, som Sebbe sedan stressar irländaren till att nicka i eget mål. Båda anfallarna i vänsterinnerposition och yttermittfältaren i central position. Total totalfotboll. Zlatan får en trea, Guidetti en tvåa och Larsson en etta. Vem har offrat mest för att hamna där han hamnade.

För fan, sluta nu hacka på Sebastian Larsson. Alla skriker efter Durmaz, även han själv, men vad har han uträttat när han fått chansen. Nada. Zengin likaså. Han är lika snabb som X2000-tågen i jämförelse med de franska TGV-tågen. Lika sen i avgången med.

Däremot tyckte jag att det var på innermittfältet det inte fungerade. Har sällan sett Kim Källström slå så många felpass och Oscar Lewicki var inte att känna igen. Marcus Berg? Ja, han sprang och sprang men aldrig kom till mål. Men han är ursäktad av det svaga svenska passningsspelet. Han och Ibra fick inte mycket att jobba med.

Så Källström och Lewicki får en iskall ><((((°> i betyg, Isaksson tre starka heta ><((((°> precis som Martin Olsson. Alla övriga får två svaga ljumma ><((((°>. På en femgradig skala.

Jury: Stefan Persson, Gerd Persson och Korall Persson.