Ingen kan väl ha undgått att det i fredags startades ett fotbolls-EM i Frankrike. Själv skulle jag varit i Toulouse och Nice och sett det svenska landslaget spela. Men annat kom emellan och det blev inget med det. Lika bra det, för festen hann bara börja så small det. Men inte från det håll som alla väntat sig, utan från ligistjävlar som har mage och kalla sig fotbollsfans.

I flera dagar har det rapporterats om bråk och slagsmål ifrån Marseille mellan å ena sidan engelska ”fans” och på den andra sidan ryska och franska ”fans”. Fyra män är allvarligt skadade, varav en svävar mellan liv och död. Allt bara för att ett antal män ska ”lattja lite med trasan” som Nacka Skoglund skulle ha sagt.

Idag rapporteras det om att polska och nordirländska ”fans” drabbat samman i Nice. Drabbat samman. Det får en nästan och tänka på krigshandlingar. Och jag som alltid har trott att fotboll var något man älskade för spelets skull och inte för att drabba samman i våldsamma slagsmål med några andra idioter.

Kravaller. Tjutande sirener. Vrålande pöbelhop. Blodiga motståndare. Skräcken i ögonen hos vanliga supportar. Är det detta som ger dessa dårar full njutning?

Själv tappade jag lusten för fortsättningen i detta mästerskap. Det har varit så mycket tjat innan mästerskapet om säkerheten. Hur ska fransmännen klara av ett angrepp av terroristerna från exempelvis IS?

Nu verkar det som att det största hotet mot denna fotbollsfest kommer från huliganer, förklädda till ”fotbollsfans”, som enbart åker dit för att supa och slåss mot likasinnade från andra länder. Än så länge.

Dessa huliganer är som terrorister, fast utan självmordsbombare ibland sig. Tack och lov för det i alla fall. Men det kan ändå drabba oskyldiga, vilket jag innerligt hoppas att det inte har gjort.

Vi har nästan samma sak härhemma. Stockholmsderbyn och Skånederbyn kräver enorma polisinsatser. Fans står med mask för ansiktet och kastar knallskott, tänder bengaler och matcher får avbrytas för både det ena och det andra.

Jag blir bara så less. VM 1966 hörde jag som nioåring på en gammal transistorradio. Sedan har jag sett alla fotbollsmästerskap som visats på TV sedan Mexico 1970. Fram till -åttiotalet var det skitkul, men efter katastrofen på Heyselstadion i Europacupfinalen 1985 mellan Liverpool och Juventus har det successivt, undan för undan, blivit mindre kul.

Det rapporteras så mycket negativt runt ikring fotbollen, så man storknar snart. Mutor, korruption, kravaller, pyroteknikdebatt, så nä – nu skiter jag i det här och håller mig till att enbart gå på lite lokalfotboll. Om den är huliganfri. Och här hos oss är den det. Än så länge.

Går kanske ner till vår vackra boule-bana nere vid havet och tar en bärs eller två och huttar litta klot. Ska rekommendera Sportbladets Peter Wennman att göra samma sak.

För Wennamn rapporterar nere från Marseille att nu får det vara nog. ”Det här blir mitt sista mästerskap. För många glädjedödare – jag lämnar” säger han. Jag förstår honom till 100%.

En kollega till Wennman på Sportbladet, Marcus Leifby, ondgör sig över att SVT inte visade bilder från den ryska attacken mot engelsmännen på Stade Vélodromes läktare efter slutsignalen igår.

Det smällde tydligen av ett par fyrverkeripjäser och några knallskott som skulle vara startsignalen för attacken mot engelsmännen. Hur var det nu med säkerheten vid arenorna?

Sedan måste jag bara fråga Leifby och alla andra som tycker att SVT gjorde fel som inte kablade ut bilderna. Tror ni på fullt allvar att TV4 skulle bryta sina evinnerliga reklamsändningar om det hade hänt just då.
För chansen är rätt stor att det skulle kunna inträffa. Domarens signal för halv -eller fulltid hinner knappt ljuda förrän Anna Brolin säger något i stil med ”Vi är alldeles strax tillbaka i TV4 men du kan följa oss utan avbrott på bla bla bla….

Ni tror väl verkligen inte på att de skulle riskera att bli återbetalningsskyldiga för alla dessa miljoner de tjänar på den där jävla reklamen? Och detta för att rapportera om ett huliganbråk?

Nä, inte en chans att de skulle ta den risken.


Läs hela Wennmans artikel här.