Den här poängen kan vara värd hur mycket som helst när vi summerar serien om en månad ungefär. För nu kan S:t Olof/Kivik avgöra sitt öde på egen hand.

Det är fyra matcher kvar och med tre vinster och en oavgjord för SOIF/KAIF, så kan Hanaskog/Bjärlöv vinna sina återstående tre och med hur mycket som helst. Det hjälper inte. Då blir det kommunderby mot Skillinge i div. 3 nästa år eftersom man lägger om damserierna detta år.

Man kliver alltså upp två divisioner istället för en – div. 5 ska försvinna – och det kanske kan bli en aning för tufft för SOIF/KAIF töserna.

Men i seriefinalen i går eftermiddag såg man trots allt en potential i det här relativt unga laget som mycket väl kan räcka för spel i div.3 nästa säsong.

Med en sådan härlig inställning och så mycket jäklar anamma kan man komma ganska långt, även mot mer rutinerade lag. Men som sagt, vi är inte där än och det kan vara förödande att ta ut något i förskott.

Vi lider med Emma i dubbel bemärkelse.|Foto: Stefan Persson

I matchen igår så var det jämt i första halvlek och ganska mycket ställningskrig. Tyvärr fick hemmalaget Emma Wahlqvist skadad i ett tidigt skede av matchen med ett nyckelbensbrott och hon är borta resten av säsongen.

Men så i den 54:e minuten tog hemmalaget ledningen med 1 – 0 genom Emma Johnsson och det såg faktiskt ut som om gästerna för ett ögonblick fick lite lätt panik.

Glada hemmatjejer efter ledningsmålet.|Foto: Stefan Persson

Den varade dock inte så länge. För sakta men säkert jobbade gästerna sig tillbaka in i matchen och i den 70:e minuten kom också kvitteringen på ett långskott av Therése Ekenberg.

Men sedan var det slut på målproduktionen i denna täta seriefinal och de som grämde sig mest över uteblivna mål framåt var nog Hanaskog/Bjärlöv. För i händelse av seger så hade dom varit i förarsätet i racet om seriesegern, eftersom de har tolv plusmål fler än S:t Olof/Kivik.

Nadja Svensson.|Foto: Stefan Persson

Lagledaren Tommy Persson var nöjd med insatsen av laget:

– Det var en kollektiv seger. Även om det blev oavgjort.

– Vi gör en härlig kämpainsats rakt igenom. Det blev ju lite förändringar när vår mittfältsmotor Emma skadade sig. Men alla krigade på bra.

– Ett extra plus till vänsterbacken Nadja Svensson som nog gjorde sin bästa match för säsongen. Men som sagt, en kollektiv arbetsinsats.

Nadja Svensson ja. Det tog inte lång stund förrän hon fångade min uppmärksamhet. Femton år och liten och späd men med ett mod och en tuffhet som aldrig sviktade, så satte hon stopp för de betydligt större och äldre motståndarna.

Hon bevisade tesen ”först in i närkamperna är också först ut ur dem”. Hon tvekade inte en sekund att smälla på, för att sedan i nästa ögonblick visa upp en riktigt bra speluppfattning.

Ska bli kul och spännande att följa hennes utveckling, precis som det ska bli att följa det här lagets framtida öden och äventyr. Förhoppningsvis i trean nästa år, så vi får behålla ett kommunderby i den serien nu när Hammenhög tar steget/en upp.

Matchfakta: