Det var ingen Premiere League studio med Wenström och Viasat-gänget i helgen som gick. Vi får vänta till den 4 april innan det hela drar igång igen. Ligaledarna Chelsea FC startar då om mot Stoke hemma på Stamford Bridge och man har en sexpoängs ledning med en match mindre spelad.

Efter förlusten mot Paris Saint-Germain i Champions Leagues åttondelsfinal kan ”The Blues” nu koncentrera sig på ligatiteln istället.

Så inget ont som inte för något gott med sig. Chelsea slipper det hårda matchandet som det hade blivit vid en eventuell seger mot PSG i Champions League.

Då hade man haft tre matcher på sex dagar i mitten av april. Londonderby mot QPR den 12:, Champions League möte mot Barcelona på Stamford Bridge den 15:e och sedan stormatchen med stort M, matchen mellan Chelsea – Manchester United den 18 april.

Men nog hade både spelarna och ledarna i Chelsea tagit det matchandet till sig med glädje. Det är jag helt säker på.

Stamford Bridge, år 2008.

Själv hade jag nöjet att på Boxing Day 1976 få se ett Londonderby. På självaste Stamford Bridge, som man hade sett så många gånger i gamla ”Tipsextra”.

Polaren och jag satt i en taxi någonstans i London, då chauffören berättade att han ”råkade” ha några biljetter över. Ifall vi var fotbollsintresserade alltså.

Intresserade? Skojar du? Hur mycket ska du ha för biljetterna? 3 £, sa han. För båda. Jag trodde faktiskt att han skojade med oss.

Visserligen var det 1976 och England var i ekonomisk kris och pundet var devalverat till max, men ändå. 3 £? Farsan kommer aldrig att tro mig, tänkte jag.

Nä, det var säkert förfalskade biljetter och han behövde pengar till familjen i dessa kristider. Men vi chansade, trots allt.

Så på kvällen tog vi oss till Stamford Bridge för ett möte mellan Chelsea och Fulham. Även om båda lagen just då spelade i andra ligan, så var där proppfullt med folk.

Och dra på trissor! Biljetterna funkade och vi hamnade nästan mitt på den ena långsidans huvudläktare, med den gamla naturläktaren till höger där fansen var alldeles saliga och stod och sjöng sina ramsor.

Det var bara till att köpa en blå-vit supporterhalsduk och halsa några öl i pausen, så kändes det precis som att man aldrig hade varit någon annanstans och sett på fotboll. Vilket tryck.

Saken blev inte sämre av att Fulham hade satsat hårt på att försöka ta sig till första ligan. Man hade två levande legendarer i laget. George Best och den elegante försvararen Bobby Moore.

Det hjälpte dock inte. Chelsea vann med 2 – 0 och fansen var saliga av lycka. Det sjöngs överallt utanför arenan efter matchen.

Visste du förresten att Bobby Moore hade tre förnamn? Robert, Frederick och Chelsea? Lustigt,eller hur?

Han spelade i Fulham, han hade namnet Chelsea, hans lag mötte Chelsea på Stamford Bridge och den arenan ligger på Fulham Road. Märkligt sammanträffande.

Men det återstår många matcher för Chelsea år 2015 och idag är det enklare och säkrare att skaffa biljetter till Chelseas matcher.

Deras fans hoppas säkerligen på nya titlar och gör vad som helst för en biljett till deras matcher.

Så vill du se laget på plats går det att köpa biljetter här.

Då kan du få sjunga med i melodin Super Chelsea som här under FA Cup finalen 2010 mellan Chelsea – Portsmouth. Som Chelsea vann med 1 – 0.

”And it’s Super Chelsea,
super Chelsea FC,
we’re by far the greatest team,
the world has ever seen
Come along”

Allsång på Skansen? Aldrig hört talas om.