Måndagen den 10 november gick startskottet för Amnesty Internationals globala brevskrivningsmaraton ”Skriv för frihet”. Hundratusentals människor runt om i världen kommer att skriva brev, vykort och delta i aktioner på webben. Förra året fick man 2,3 miljoner underskrifter.

Mer information |Amnesty International

Runt om i Sverige kommer Amnestygrupper att genomföra aktiviteter; på gator och torg, på kaféer, i skolor och på universitet.

En bra slogan på amnesty.se: ”ETT ENDA BREV KAN INTE FÖRÄNDRA VÄRLDEN, MEN TILLSAMMANS KAN VI FÖRÄNDRA ALLT FÖR NÅGON.”

Just nu skriver hundratusentals människor över hela världen brev, vykort och sms för att ge hopp och skapa förändring i andra människors liv.

När alla skriver samtidigt får protesterna stort genomslag och vi visar att världen ser på.

Här är en kort bakgrund till de fem fall som svenska Amnesty kommer att arbeta med.

Raif Badawi, Saudiarabien

I maj 2014 dömdes Raif Badawi till tio års fängelse och 1 000 piskrapp för att han bloggat och startat ett internetforum, ”Saudi Arabian Liberals”, för diskussion om politik och samhällsfrågor.

Raif Badawi är en av de många aktivister, regimkritiker, bloggare och akademiker i Saudiarabien som förföljs, hotas och fängslas. Enligt rapporter från Saudarabien kommer piskstraffet att verkställas inom en snar framtid.

Det kommer att utdelas offentligt utanför en moské efter fredagsbönen under 20 påföljande veckor med 50 piskrapp varje gång.

Chelsea Manning, USA

I augusti 2013 dömdes Chelsea Manning till 35 års fängelse för att ha läckt hemligstämplat material till webbplatsen Wikileaks.

Chelsea Manning var då menig i USA:s armé och ville skapa en debatt om krigets kostnader och öka medvetenheten om den amerikanska militärens agerande i Irak och Afghanistan.

Några av de läckta dokumenten skildrar gärningar som kan utgöra krigsförbrytelser. Chelsea Manning satt frihetsberövad i tre år i väntan på rättegång.

Under de första elva månaderna utsattes hon för förhållanden som FN:s särskilde tortyrrapportör beskrev som ”grymma och omänskliga”. Amnesty har skarpt kritiserat behandlingen av Chelsea Manning och det orimligt hårda straffet.

Liu Ping, Kina

I juni 2014 dömdes Liu Ping till sex och ett halvt års fängelse för att hon, tillsammans med medlemmar i Nya medborgarrörelsen, protesterat mot korruption.

Hon åtalades för att ha ”stört ordningen, muckat gräl och skapat problem” och för att ha ”använt en ond sammanslutning för att underminera lag och ordning”.

Liu greps i april 2013, några dagar efter att hon deltagit i en demonstration med kravet att politikers ekonomiska tillgångar ska offentliggöras.

Hon hade också arrangerat möten för att diskutera politiska frågor. I häktet utsattes hon för svår misshandel och fick ingen medicinsk vård trots att hon haft allvarliga hälsoproblem.

Bhopal, Indien

Natten mellan den 2 och 3 december 1984 orsakade en fabrik i Bhopal ett omfattande giftutsläpp. Fabriken tillverkade bekämpningsmedel och den giftiga gasen ledde till mer än 22 000 människors död och långt fler som fått bestående skador och allvarliga hälsoproblem.

Än idag utgör föroreningar från kemikalier, som lämnats kvar på det övergivna fabriksområdet, en allvarlig hälsorisk för lokalbefolkningen.

Aktivisterna Rampyari Bai och Safreen Khan har egen erfarenhet av katastrofens fasansfulla omfattning. Efter 30 år kämpar de fortfarande för rättvisa.

Amnesty anser att avtalet om kompensation varit helt otillräckligt. Dessutom har det amerikanska moderbolaget vägrat inställa sig i indisk domstol. Företaget ägs numera av Dow Chemical.

Erkin Musajev, Uzbekistan

Erkin Musajev var tjänsteman vid det uzbekiska försvarsdepartementet och har därefter arbetat inom FN. I januari 2006 greps han på en flygplats.

Först anklagades han för narkotikasmuggling, men åtalet ändrades sedan till innehav av en CD med hemligstämplad information.

Erkin har hela tiden sagt att han inte hade någon kännedom om CD-skivan och att den måste ha placerats i hans bagage. Han anklagades för spioneri och missbruk av FN:s tillgångar.

Enligt familjen utsattes han för tortyr och misshandel dagligen under en månads tid och tvingades skriva under en ”bekännelse”, mot löftet att hans familj skulle lämnas i fred.

Efter tre mycket bristfälliga rättegångar dömdes Erkin till 20 års fängelse. Hans fru och två barn har lämnat landet på grund av de hot som riktades mot dem.

Var är den eritreansk-svenske journalisten och författaren Dawiit Isak?

Läs här vad en del politiker fick prova på under Almedalsveckan i juli 2013.

En del av dem har nu chansen att visa om de verkligen menar vad de säger eller om det enbart var ett tradionellt populistiskt-politiskt utspel.