Detta är första boken av fyra om flickan Lo. Hon är en högkänslig individ, vilket en av fem personer är sett i ett globalt perspektiv. Lo, eller Lovisa som hon egentligen heter, är inte unik utan hon är en flicka/tjej som finns mitt bland oss.

De flesta av oss har träffat på henne. Det är en tjej som vill vara alla tillags, få uppmuntran, betyda något, att göra saker rätt och att inte känna sig annorlunda.

Är man högkänslig så är man ju extra känslig och kan lätt känna sig konstig, onormal och utanför. Man har lätt för att läsa av en stämning i ett rum och har även väldigt lätt för att vara clownen, enbart för att det inre inte skall blottas. Det i sig kan vara tillräckligt för att känna att allt är jobbigt.

Stackars Lo har ju en familj som inte mår bra och det underlättar ju inte för en tjej med hennes egenskaper. Ibland skulle man önska att det fanns ett körkort som föräldrar var tvungna att klara av innan de fick barn.

När jag hade läst färdigt boken kom det upp många frågor i mitt huvud. Har Lo:s föräldrar verkligen älskat varandra? Varför blev det som det blev mellan dem? Pappan har kanske alltid varit otrogen? Mamman som har gett upp livet och tar sin tillflykt in i alkoholens värld. Pappan som mobbar sitt barn. Inte har tålamod när Lo inte har lika lätt för matematik som han.

Orkidébarnet|© : Annika Zeybrandt

Lo skulle inte ha blivit född i denna familj. Tycker också att mormodern inte är riktigt att lita på. Ibland är det genom henne som Lo får känna att hon är något och att hon blir sedd. Men i den senare delen av boken känns det som om hon tycker att allt är Los fel.

Jag kan tänka mig att det inte alltid är så lätt leva med eller vara kompis till Lo. Man önskar att hon skulle våga lita på någon och berätta hur hon har det i hemmet.

Det är verkligen konstigt att ingen följer upp hur barnen i familjen mår när mamman åker in på sjukhuset upprepade gånger efter för mycket alkoholintag.

Hemmet är fläckfritt, men själarna har fått många törnen som man inte ser för blotta ögat. I det här hemmet får man inte vara det lilla minsta slarvig.

Mia, Los syster, tar den lätta vägen och är för det mesta snäll och följsam, vilket gör att hennes förhållande till föräldrarna blir så mycket enklare än det är för Lo.

Jag måste ändå säga att jag känner att Lo har ett väldigt starkt inre. Tror att långt ifrån alla som inte är högkänsliga skulle klara det så bra som hon gör. Typiskt att hon dras till killar som också har problem. Förutom Sven som är en bra kompis att ha, men som hon tyvärr utnyttjar.

Det känns som om man kommer Lo väldigt nära men ändå inte. Det finns en osynlig barriär som sätts upp. Man vill verkligen att det skall gå bra för Lo men jag har all förståelse för att de vuxnas värld är en jobbig värld med många besvikelser.

Om du vill läsa en bok som berör dig känslomässigt, får dig att tänka till och reflektera över hur vi behandlar våra medmänniskor och hur stämningar och miljöer påverkar. Då skall du läsa denna lättlästa bok som har en stor innebörd och ett stort hjärta.

Jag ser med spänning fram emot nästa bok, Fjärilsdrömmar, som kommer i september. Jag måste få veta hur Los framtid kommer att bli. Längtar redan.

Denna bok är välskriven, korrekturläst och behandlar ett intressant ämne i vår dagliga miljö så den får fyra av fem möjliga Simrishamnska siller.

<°))))><     <°))))><     <°))))><     <°))))><

Du kan läsa mer om Charlotta Lagerberg-Thunes här.

Den svenska föreningen för högkänslighet hittar du här.