Omkring år 800 e. Kr. blev det äldre runalfabetet, urnordiskan med 24 tecken, ersatt med det som kallas den yngre runraden. Svenskan hade genomgått stora ljudförändringar, exempelvis hade ljuden y, ä och ö uppstått.

Det har sagts om den nya kortare runraden, som kom att kallas futharken, att den var praktisk för den som skrev men besvärlig för läsaren. Det är förståeligt om man betänker att den bara innehöll sexton tecken, men betydligt fler språkljud.

Det fanns även några så kallade stungna runor, som var runor med prickar, vilket ändrade deras ljudvärde en aning. Ordet runa betyder ursprungligen hemlighet, eftersom de uppfattades som magiska och maktbevingande – helt enkelt en gåva från gudarna.

En annan viktig ljudförändring under den här tiden är att diftongerna au och öy utvecklades till ö och att ai blev e. Men förändringen slog inte igenom i hela Sverige, så därför finns de urnordiska diftongerna kvar i bland annat gotländskan, jämtskan och norrbottniskan. Sådana språkdrag som bevarats från fornspråket kallas arkaismer.

Än idag heter det ju auge och haim och inte öga och hem på genuin gotländska. Jämfört med dessa är skånskans diftonger en ren novation. Själva ordförrådet bestod till största delen av arvord, som funnits sedan urminnes tider och som har nordiska, germanska eller indoeuropeiska rötter. Som till exempel orden måne, fader och äta.

Runsvenskan användes ungefär mellan år 800 e. Kr – 1225 e. Kr. Men just åren mellan 800 – 1000 blev skillnaderna mellan de urnordiska dialekterna så stora, att man kan säga att olika språk började talas i Norden.

Eftersom utvecklingen skedde stegvis går det inte att ange något exakt årtal för svenskans tillkomst. Man brukar säga att svenskan är cirka tusen år gammal från dags dato.

Men detta gäller i första hand skriftspråket eftersom något rikssvenskt talspråk inte utvecklades förrän på 1600-talet.

För omvärlden framstod svenska, danska och norska som ett språk ända in på 1200-talet och kallades för ”dansk tunga”, vilket sällan nämns i den svenska språkhistorien.

Rökstenen står under tak|: Bengt Olof Åradsson

I Sverige finns cirka 3000 runstenar från den här tiden och den allra märkligaste anses Rökstenen vara.

Den finns i Rök, Ödeshögs kommun, i Östergötland och är 3,82 meter hög varav 1,25 meter är under jord. Man tror att den härstammar från 850-talet.

Den är troligtvis världens längsta runinskrift med 760 runor och den är huggen med tre vanliga runalfabet: kortkvistrunor, normalrunor och urnordiska runor.

På baksidan har ristaren Varin använt talchiffer och hemlig skrift för att förmedla ett antal gåtor som en förbryllad eftervärld har försökt översätta till nusvenska.

Om man läser Gun Widmarks artikel i tidningen Forskning & Framsteg från 1998 så förstår man ganska snart hur komplicerad runinskriften på Rökstenen är.

Försök själv att tyda inledningen av denna skrift i fornsvenska:

”aft uamuþ stonta runaR þaR n uarin faþi faþiR aft faikion sunu sakum| |mukmini þat huariaR ualraubaR uaRin tuaR þaR suaþ tualf sinum uaRin|”

Här följer språkhistorikern Elias Wesséns tolkning i sin helhet från 1958 och som ligger till grund för den informationsskylt som Riksantikvarieämbetet satt upp bredvid Rökstenen. Den finns i hans ”Runstenen vid Röks kyrka” och har ett lite modernare svenskt språkbruk:

De allra flesta runorna står dock i Uppland och är från 1000-talet. Som till exempel Bällstastenarna, vars text är en hyllningsdikt från Gyrid till sin avlidne make Ulf. Det är anledningen till att Bällstastenarna kommit att kallas för Sveriges äldsta kvinnolitteratur.

Den mest produktive av alla ristare var en viss Opir, vars namn betyder ”Skrikhals”. Undras just hur pass tyst han var när han ristade in sina runor. Han hade förmodligen varit föga populär idag på våra arbetsplatser med det epitetet – skrikhals.

Ett boktips om folket från denna tid:
Du kan läsa om trälen Holmes liv som frihetskämpe mot våld och förtryck under vikingatiden i de tre utmärkta och spännande böckerna; ”Trägudars land”, ”Gryningsfolket” och ”Offerrök”, skrivna av författaren Jan Fridegård.

Alla 28 raderna på Rökstenen som är angivna här nedan

Nedan följer den tolkning av texten som finns angiven på Riksantikvarieämbetets informationsskylt bredvid Rökstenen.