Amnesty International rapporterade i förra veckan från Iran: Dömd till döden efter 97 dagars tortyr – nu ska han hängas. Den planerade hängningen av en ung iransk man imorgon, den 19 februari, är ett skakande exempel på Irans användning av dödsstraff.

Den idag 22-årige Saman Naseem, torterades i 97 dagar av myndigheterna som 17-åring. Enbart för att tvinga fram en ”bekännelse” som ledde till att han kunde dömas till döden.

Saman Naseem, dömd till döden.

I ett brev till Amnesty berättar han nu hur han hölls inspärrad i en cell på 2 gånger 0,5 meter och hur han utsattes för konstant tortyr.

Efter tortyren tvingades han med förbundna ögon sätta sitt fingeravtryck på en ”bekännelse”. Han tvingades erkänna att han var medlem i en väpnad oppositionsgrupp och att han tagit till vapen mot staten.

Hassiba Hadj Sahraoui, biträdande chef för Amnesty Internationals Mellanöstern- och Nordafrikaavdelning sa:

– Att de iranska myndigheterna förbereder sig för att avrätta en ung man som torterats under 97 dagar är helt ofattbart. Med mindre än en vecka kvar till avrättningen finns det ingen tid att förlora. Avrättningen av Saman måste omedelbart stoppas och hans fall måste utredas på nytt.

– Det här är den verkliga sanningen om det iranska rättssystemet. De gör narr av sina egna påståenden om att de inte avrättar eller dömer barn till döden och att de skulle leva upp till sina förpliktelser i enlighet med FN:s barnkonvention.

I brevet till Amnesty berättar Saman:

– Under första dagarna var tortyren så svår att jag inte kunde gå. Hela kroppen var blåslagen. De hängde upp mig i händer och fötter flera timmar i sträck.

– Jag hade förbundna ögon under hela tortyren och alla förhör och kunde vare sig se de som förhörde mig eller de som torterade.

– Gång på gång sa de att de hade gripit mina familjemedlemmar, min pappa, min mamma och min bror. De sa att de skulle döda mig och täcka över min grav med cement.

– När jag försökte sova på natten, bankade de ideligen hårt på min dörr och gjorde oljud på olika sätt. Jag befann mig i ett tillstånd mellan vansinne och medvetenhet.

– Jag fick inte ha någon kontakt med min familj under hela denna tid. Under rättegången hotade till och med domaren mig med mer stryk vid flera tillfällen och mina advokater tvingades släppa mitt fall.

Bakgrund
Saman greps den 17 juli 2011 efter en skottlossning mellan revolutionsgardet och den väpnade kurdiska separatistgruppen PJAK i staden Sardasht. Han fördes till underrättelsetjänstens fängelse.

Hans familj underrättades inte om att han hade gripits och fick veta det först när de såg honom i en videofilm på tv där han ”erkände” att han gjort uppror mot staten.

Enligt uppgift ska en revolutionsgardist ha dödats i sammandrabbningen och tre andra skadats.

I januari 2012 dömdes Saman till döden för ”fiendskap mot Gud” och ”korruption på jorden” på grund av sitt påstådda medlemsskap i PJAK.

Under rättegången tog han tillbaka sitt tidigare ”erkännande”. Han berättade även för domaren att han blivit torterad. Något som domaren dock avfärdade. Samans advokater tilläts inte försvara honom.

I augusti 2012 upphävde Högsta domstolen dödsdomen med hänvisning till att Saman var under 18 år då brottet begåtts. Fallet skickades tillbaka till en lägre domstol för omprövning.

Den domstolen dömde honom återigen till döden i april 2013 och Högsta domstolen avslog hans överklagan i december 2013.

Fängelsemyndigheterna har meddelat Saman muntligt att han ska avrättas den 19 februari. Alltså imorgon, torsdagen den 19 februari 2015.

Vi skriver år 2015 i almanackan, men det hela känns som 1015. Eller 14- 15- och 1600 talen med de fruktansvärda häxjakterna runt om i den kristna världen. Dock framförallt på kvinnor.

Det finns nog en och annan ”korrumperad ateist” därute i den fria världen som är tacksam över var han/hon råkade bli född.

Nya uppgifter om fallet:

I söndags, den 15 februari, misshandlades Saman Naseem för att tvinga honom att ”erkänna” sina brott i en tv-sändning.

De civilklädda männen som misshandlade Saman i flera timmar och spelade in misshandeln på en videofilm tros ha kommit från statens underrättelseministerium.

Saman vägrade emellertid att ”erkänna” på filmen.

PJAK = Partiya Jiyana Azad a Kurdistanê (Partiet för fritt liv i Kurdistan).