Den 12 januari 2010 drabbades de amerikanska kontinenternas fattigaste land av det nya milleniets värsta jordbävningskatastrof. För en tid var Haiti i hela världens blickfång – men vad hände med hjälpen när kamerorna slocknat? Fem år senare bor fortfarande 80 000 invånare i tältläger.

Klockan var 16.53 när världen föll samman runt omkring Haitis folk. I spillrorna av städer och byar grävde hundratusentals hemlösa efter sina älskade medan en handlingsförlamad omvärld såg på.

Lennart Eriksson är internationellt ansvarig på hjälporganisationen Hoppets Stjärna, som verkat i Haiti sedan 1979. Han säger:

– Många av de hjälporganisationer som ryckte ut saknade en etablerad hjälpverksamhet i Haiti. Därför tog det lång tid att mobilisera hjälpinsatserna.

– Vi kämpade dag och natt under de första dygnen, minns han. Vi jobbade till två på natten, sov på kontoret och klev upp klockan fem för att fortsätta leda arbetet.

Svåra räddningsförhållanden

Flera faktorer bidrog till att försvåra katastrofarbetet. I huvudstaden Port-au-Prince hade hamnen totalförstörts och flygplatsen var för liten för att kunna hantera all nödhjälp som kom in, samtidigt som den redan undermåliga infrastrukturen i landet skadades svårt av skalven.

Under katastrofens första dagar ordnade Hoppets Stjärna, under ledning av katastrofansvarige Gunnar Hällgren, plats för ett svensk kirurgteam att få verka på ett lokalt sjukhus för att genomföra ett otal operationer för drabbade efter katastrofen.

De internationella aktörer som anslöt sig till räddningsarbetet under de första veckorna åtföljdes av intensiv mediebevakning. Sökandet efter överlevande blåstes dock av den 23 januari.

När hjälparbetet övergick i en återuppbyggnadsfas valde majoriteten av reportageteamen på plats att resa hem.

– Det som gör mig bedrövad är att så många hjälporganisationer följde efter, säger Lennart Eriksson. De, och deras hjälp, försvann så snart kamerorna hade slocknat. Men vi stannade kvar. Precis som vi gjort i över 30 år.

Långsam återuppbyggnad

Under de 5 år som gått har Hoppets Stjärna återuppbyggt och förbättrat sina skolor i Haiti. Totalförstörda skolbyggnader har återuppbyggts och med hjälp av solpaneler har flera skolor fått tillgång till elektricitet för första gången.

Skolan i Dano är återuppbyggd. Här går 600 elever.| : Dennis Thern / Hoppets Stjärna

Samtliga sju samhällen där Hoppets Stjärna verkar har idag tillgång till rent dricksvatten och familjerna har fått ökad chans till självförsörjning tack vare utdelningen av drygt 2000 höns och getter.

I dag omfattas 3 000 barn med familjer av Hoppets Stjärnas projekt i Haiti. Det gör dem till Nordens största hjälporganisation i landet. Men verksamhetschefen Ulrika Kallin önskar att resurserna skulle räcka till många fler.

Skriande hjälpbehov

Av Haitis 10 miljoner invånare lever 67 procent under så svåra förhållanden att de med jämna mellanrum saknar mat för dagen.

– Omvärldens samlade hjälpinsatser är inte i närheten av att motsvara hjälpbehovet, säger Ulrika Kallin.

– Fortfarande går folk hungriga och bristen på rent vatten leder till kolera och andra sjukdomar.

– 80 procent av barnen lämnar skolan innan de nått sjunde klass. Än idag, fem år efter jordbävningen, är 80 000 människor hemlösa.

– Nu hoppas vi att det här sorgliga jubileet ska öppna omvärldens ögon för det skriande hjälpbehov som fortfarande finns i Haiti, avslutar Ulrika Kallin.